Mer info kring drottningsodling

Avel

Visst är det skönt när man kan öppna bikupan utan att bina flyger upp och vill sticka en? Allting blir så mycket enklare då!

Mitt avelsarbete har inriktats på att ta fram fromma och kakfasta bin. Och jag kan konstatera att jag nått väldigt långt, längre än jag trodde var möjligt.

Att utlova drottningar som ger fromma bin kan tyckas djärvt med tanke på att det är så vanligt att drottningen parar sig med någon enstaka drönare som bär på gener för aggressivitet. Hur kan man undvika det?

Man brukar tala om ”traktens bin”. Det är de bin som du och övriga biodlare har. Genom att tillföra drottningar med önskvärda gener och ta bort de som man inte är nöjd med förbättras hela populationen.

Jag har gjort detta i drygt femton år. Jag har utgått från ett bra avelsmaterial och hela tiden tillfört nya drottningar utifrån. Alla drottningar vars bin visat aggressivitet har bytts ut. Jag har successivt tagit bort i stort sett all aggressivitet. Och det har gett fantastiskt fromma bin som är lätta att arbeta med.

Aveln har givetvis även inriktats på att ge produktiva bin som samlar mycket honung. Nu kommer den förmågan att prioriteras samtidigt som fromhet och kakfasthet bibehålls. Det kommer att bli en utmaning men det är genom ett bra avelsarbete vi får bättre bin.

Parningsstationer, insemination och rasparningsplatser

Vi har broder Adam att tacka för att vi har vårt utmärkta buckfastbi. Han tillförde goda egenskaper från bin i Europa och norra Afrika och korsade in dessa i Buckfastbiet. Samtidigt så avlade han bort dåliga gener, något som måste har varit en svår uppgift!

Eftersom drönaren föds från ett obefruktat ägg representerar den drottningen i samhället. Det snävar in möjligheterna till genetisk variation. Detta kompenseras dock genom att drottningen parar sig med flera drönare.

På parningsstationerna, isolerade platser som tex öar, har man drönare från samhällen där drottningarna är systrar. I stamtavlor som upprättas parar sig drottningar med drottningar! Det ger framsteg när det gäller att avla fram goda egenskaper men även inavel med sämre livskraft och yngelbortfall.

Ur Bert Thryboms bok ”Biavel, Drottningodling, Genetik och Insemination”

”Min tanke är att avelsgruppernas parningsstationer och parningsplatser skall befolkas av många obesläktade linjer men där kravet på P-drottningarna givetvis skall var de samma som idag. På dessa stationer kan presumtivt avelsmaterial paras men dessutom, och med betydligt större framgång än tidigare, även bruksdrottningar.

Avelsmaterial skall tas fram genom insemination vilket skulle effektivisera avelsarbetet och reducera kostnaderna.”

Den lösning som Berth Thrybom hänvisar till är Rasparningsplatser där den genetiska variationen är stor men där det även är hög kvalité på drottningarna. Mina drottningar kommer från min rasparningsplats som jag har jobbat med i femton år.

Tillsättning av drottning

Tillsättningen av en ny drottning i ett samhälle lyckas för det mesta, men inte alltid.

Som säljare vill man helst överlämna detta helt åt kunden utan anvisningar eftersom det finns så många metoder och åsikter på området. För att underlätta kundens val av metod kan jag dock redovisa hur jag går till väga.

Samhället ska fungera normalt med en äggläggande drottning. Ta bort den gamla drottningen och sätt i utätningsburen med den nya drottningen och följebin. Det kan ske i ett moment eller efter att samhället varit viselöst upp till ett dygn. Min uppfattning är att följebina hjälper till att sprida drottningens feromoner till bisamhället

För att tillsättningen ska lyckas krävs det att bina vänjer sig vid sin nya drottning innan den kryper ut ur buren. Därför ska hon komma ut ur buren tidigast efter ett dygn. Foderdegen ska vara tillräckligt fast så att det tar denna tid för bina att äta sig in till drottningen. Apifonda är inte lämplig att använda då den är för lös. Om den får torka blir den för hård.

Foderdegen görs av florsocker och sirap som knådas till en fast deg. Låt degen vila något dygn och tillsätt mer florsocker. Så snart degen mjuknar tillsätts mer florsocker. En foderdeg kan i princip aldrig bli för fast om den ska användas i utätningsburar vid drottningstillsättning.

Ett tips för att lyckas med denna metod är att låta locket på buren sitta kvar upp till ett dygn innan det avlägsnas. Då är man förvissad om att den nya drottningens feromoner hinner sprida sig innan hon blir fullt utäten. Den allra säkraste metoden är att göra en avläggare av en skattlåda och tillsätta drottningen i den. Då har bina ingen annan möjlighet än att anta drottningen.

Efter två dygn bör man kontrollera att drottningen kommit ut ur buren. I annat fall gör man ett hål genom resterande foderdeg med en tändsticka så att den kommer ut lättare.

Metoden är enkel och fungerar tillfredsställande. Alla biodlare som kan leta rätt på den gamla drottningen kan genomföra den.

Sist men inte minst; Glöm inte att öppna locket på buren så att drottningen kan komma ut.

Lycka till med din biodling och hoppas att du blir nöjd med drottningen och hennes avkomma.

Vänliga hälsningar,
Erik Olsson